Lego foundation och lära genom lek

Det är alltid intressant med forskning om vad som påverkar barns utveckling. För min del följer jag den som tittar närmre på kreativa aspekter. Lego foundations sida Learning through play har punktat upp några delar där de summerar vilka delar som bör ingå i aktiviteter för barns utveckling. Dessa är följande:

Joyful

Meaningful

Actively engaging

Socially engaging

Iterative.

Det gläder mig att se att det som lyfts fram är en interaktionistisk syn på att dessa element bör samspela i aktiviteter för att stimulera kreativitet.

Inte sällan stöter jag på forskning på andra sidan spektrat som tenderar att isolera delar av innehåll och se vilken del av hjärnan som lyser upp för att sedan utesluta eller lyfta fram en tilltro till isolering av ett ämne som lösningen till “bäst” framgång. En okomplex syn på en så komplex varelse som människan är.

Är inte arbetsminne och djupara kognitiva funktioner aktiva i samverkan mellan hemisfärer aktiverade och bildas det inte nya synapsöverföringar i vår högst plastiska hjärna över tid genom just aktiviteter som innehåller det Lego foundation lyfter fram ovan? Har vi inte kännande emotiva empatiska förmågor aktiverade när vi sjunger, uttrycker oss med musik ? Kan den ena delen existera utan den andra för att en publik ska kunna leva sig in, känna uppleva det som artisten uttrycker?

Har dessa förmågor i växelverkan inte en högst central plats i ett allt snabbare teknologiskt ökande samhälle där tjänstesektorn är dominerande? Hur ska vi samverka med andra för att hitta nya vägar (inte sällan tjänstebaserade sådana) utan dessa förmågor kan vara en följdfråga. Ska dessa förmågor då inte heller diskuteras eller lyftas fram även om de är underliggande faktorer, motorer, katalyster?

Jag tror och delar forskning som ser till att se människans delar som ett flöde av interaktioner där vi behöver befinna oss i ett naturligt tillstånd av förändring för att inte stagnera. Aktiviter som möjliggör dessa typer av kreativa uttrycksmöjligheter som engagerar så många delar som möjlgt är också vad forskning om kreativitet inom skola identifierat som bärande för framtiden (se bland annat Creativity - transversal skill). Den forskning som pekar ut och isolerar delar av lek/ kreativa element är för mig intressant på samma sätt som en ingredient i en maträtt är spännande för dess smakkomplexitet. Den är nödvändig men helt isolerad hyfsad tråkig att sätta sig till bord för att konsumera. Här ser jag framför mig en middag med en skopa vitpeppar eller ett blött lagerblad.

En växande lärande människa i dagens moderna samhälle anser jag man bör se som decentraliserad agent med inneboende mångfasetterad kapacitet för unik kreativitet. Learning through play kan över tid utveckla förmågor som ingår i problemlösning för framtidens komplexa utmaningar där vi kommer behöva pröva på nytt, ingå i ständigt nya samarbeten och konstellationer eller så fortsätter vi i en dekonstruktivistisk anda . Isolerar delar och tror att bara om vi effektiviserar isolerade delar så får vi barn på steroider. Jag tror att detta är vi redan på väg att göra men den lösningen heter AI. Det som learning through play lyfter fram är unikheten hos människans många beståndsdelar och motvikten till AI. Det som gör att vi kan använda AI på rätt sätt- We Are Not Robots från ett regnigt Malmö en tisdag i början av februari 2024.

Vattenhallen Science Center + We Are Not Robots = Sant!

Med start på söndag den 4/2 och tre söndagar framöver i februari så kommer We Are Not Robots att hålla i kurs på Vattenhallen Science Center i Lund! Detta är jag superstolt över och är så glad att Vattenhallen valt att ta in projektet och därmed möjliggöra processen av kreativitet för barn och unga. Och såklart kommer vi jobba med teknik som verktyg för möjliggörande av våra idéer. Som jag brukar säga man måste skilja på skärmtid och verktyg.

Under kursens gång kommer vi jobba både med det skapande analoga i form av återvunna material och maskbyggande men även utforskande med hjälp av greenscreen för att hitta världar och skapa film som passar till alteregon. Vi kommer även med hjälp av redigeringsprogrammet gå in på vilka möjligheter som möjliggörs. Likaså kommer vi kunna få objekt att flyta i luften, bli osynliga och få effekten av att tex färdas i rymden eller i bil.

Ingen film är komplett utan ljud och självklart kommer jag ha med diverse elektroniska mackapärer som både kan förvränga röster till att skapa spännande atmosfäriska ljud.

Anmälan vattenhallen

Friedensreich Hundertwasser

Love Hundertwassers take on what true illiteracy is for him and the implications the adult creative illiterate has to underake to free up his och hers dreams. This text was originally written 1981 and first printed in a brochure for a travelling exhibition SOS - Kinderdörfer (art by kids). If you have not yet seen Hundertwassers school buildings or playgrounds hit Google immediately!

“Our real illiteracy is not the ignorance to read and write and not the incapability to repeat other people’s knowledge, but the inability to create.


A child possesses this creative ability,
the seemingly illiterate, seemingly ignorant child
is not ignorant and not illiterate at all.
On the contrary, it is in full possession of his own creative powers.
By our educational system, he is being degraded to a true creative illiterate.


For the grown-up, who suffers
under this creative impotence, which was forced onto him, the only possibility left is to return to his own childhood and to start again from the last moment,
where he was dragged out of his dreams.
But these dreams were not just longings, but his real basis, without which he can never grow into a human being.”

Lund Stadshallen

Maskerna skapar ofta riktning och samarbete där samarbete tidigare kanske inte riktigt hade uttryckt sig så på samma sätt. Det tar tid att skapa sin mask. Något man lägger tid på tar man ofta hand om lite mer än något man bara tar och använder i förbifarten. Maskerna behöver hållas på plats med händerna för att stabiliseras. Koncentration behöver appliceras för att kunna göra det man tänkt sig mot green screenen. Det behövs stämmas av avstånd och placering. Ska man vara två behövs kommunikation. I de flesta fall bestämmer jag inget utan ställer frågor, visar hur resultatet ser ut i realtid med Ipaden så att barnen själva kan få fundera, justera, testa igen, Hitta en annan lösning, testa igen. De här två tjejerna som var syskon hade ett formidabelt samarbete. Det blev justeringar i djupled, sidoled. Experimenterande med att bli osynlig med hjälp av extra dukar testades såväl som upptäckten av att man kan krympa sig själv och förstora sig själv. Interaktionerna dem sinsemellan var tät. Över tid balanserad och respektfull. Gav varandra utrymme att prova ändra dels för sig själv men även den andra. Lunds Stadshall är en unik plats på så vis att stadens medborgare har fullt inflytande i vad som kan utspela sig inom dess väggar. Ansvariga driver den med högsta möjliga samhällsservice i ordet rätta bemärkelse. Här finns möjlighet att sitta och plugga, läsa en bok, uppleva en pågående utställning eller faktiskt som i Hyde Park ställa sig och hålla ett anförande om man så vill. Hoppas på att få kunna komma tillbaka i framtiden för fler workshops. Placeringen mitt i stan nära busstorget (som i o f s ska flytta) gör den tillgänglig för alla titta in.

Nästa generations utbildare: När varje barn har sin egen AI

Pedagoger står inför ett paradigmskifte

Vårt utbildningssystem står inför en revolution. En exponentiell sådan. Large Language modeller komprimeras och kan förvaras på en usb-sticka. Vad AI-tjänsterna kan utföra idag kommer inom snar framtid att stå ut som excellent. Det borde ses som avgörande att vi engagerar oss i en nyanserad diskussion om konsekvenserna av att varje elev kommer att ha sin egen artificiella intelligens (AI) inom en kommande framtid. Inte bara tillgång till AI utan utvecklad och upptränad över tid tillsammans med en som individ. Det är inte meningen att framstå som enbart futurist här; jag uppmanar utifrån korta punktinlägg nedan till ett omtänkande av paradigmskifte för lärande!

1. Utopin om individualiserad utbildning

Föreställ dig en värld där den sokratiska metoden möter maskininlärning. Individualiserad AI omvandlar pedagogiska landskap till hyper-personaliserade inlärningsmiljöer. Innehållet kan kureras, skräddarsys och skapas utifrån varje barns unika kognitiva arkitektur. Förutom ett skifte i personligt anpassad inlärningsmetod får en epistemologisk förskjutning i förståelsen av hur vi lär oss. Bredvid oss pedagoger går en ständigt uppkopplad medpedaggog. En pedagog som snabbt kan avläsa en forskningsrapport om en anpassning som skulle kunna stödja eleven. Vips skriver den om en uppgift, transkriberar en föreläsning anpassad för den enskilda individen. Den kan avläsa hur eleven läser en text. Stoppa texten be eleven ta en paus, bygga om och stycka upp texten, ställa reflektionsfrågor omvandla betygsmål på ett för eleven förståeligt språk. Ställa lärande frågor och be om svar. Ställa uppföljande frågor. Kombinera med VR och din personliga AI kanske intar rollen av Rosa Park när läraren tar upp medborgarrättsrörelsen i USA på samhällskunksapen . Eller varför inte slå sig ner i en amfiteater tillsammans med Sokrates.

2. Kognitivt exoskelett

Jag har börjat se AI lite som den representeras i Ghost in the Shell filmen. Den positiva aspekten då (filmen är hyfsat dystopisk) som representeras i hur AIn är integrerad som en förstärkning till både fysiska och kognitiva mänskliga aspekter. Jag tror att AI kommer troligtvis fungera som ett kognitivt exoskelett, som förstärker barnets medfödda problemlösnings- och kritiska tänkande. Det kommer att vara som att ha en intellektuell träningspartner tillgänglig och kapabel att tillhandahålla information samt dissekera och analysera komplexa frågor.

3. Den egalitära drömmen om utbildning för alla blir verklighet

Demokratiseringen av utbildning blir en påtaglig verklighet när varje barn har sin egen AI. Geografisk plats och socioekonomisk status blir irrelevanta som variabler i utbildningsframgång. AI fungerar som en utbildningsutjämnare, som kommer avgradiera den akademiska spelplanen. Om teknikens kraft mångdubblas varje år samtidigt som den blir billigare och mer och mer tillgänglig borde samma gäller för artificiell intelligens. Det vill säga om kraften av artificiell mångdubblas samtidigt som den kan laddas ner på en usb sticka eller ligga tillgänglig online stort sätt gratis kommer frågan om lärartäthet på barn bli ointressant. Redan påbörjade och genomförda utbildningar med hjälp av AI i flyktingläger i bland annat Malawi kan visa på samma uppnådda utbildningsnivå som vid våra egna skolor. Här är en intressant artikel från forbes om utbildning och teknik inifrån en skola : Digital Classroom Malawi

4. Karriärförberedelsens odyssé

Att ta sig fram i karriärvalens labyrint kan AI komma att fungera som en modern Virgil, som leder den unge Dante genom arbetsmarknadens komplexitet. Den kan erbjuda realtidsguidning, kompetensförvärv och till och med simulera verkliga scenarier, och på så sätt förbereda en för en alltmer volatil, osäker, komplex och tvetydig (VUCA - Volatility, Uncertainty, Complexity och Ambiguity) värld. Tänk att ha en dynamisk interaktionistisk person och jobbcoach i ditt liv som kan din resa, dina kompetenser och kan peppa dig föreslå nya vägar framåt, omfomulera din syn på ditt eget arbete till något nytt, spännande och positivt samtidigt som den är rationell, riskavvägande och inte lider av hybris. Med tydlig hand pekar den dig mot nya utmaningar som den bedömt dig kapabel att hantera. Ber dig att sluta prokrastinera lägger upp en långsiktig plan för hur de istället ska göra samt bryter ner det hela i överskådliga delmål. Tips är du studievägledare är det bara att börja jämföra dina förslag mot AIns för eleverna du guidar.

5. Det etiska träsket eller strävan efter humanistisk grund.

Denna “skön nya värld” är dock inte utan sin Pandoras ask av etiska dilemman. Sekretess, säkerhet och potentialen för AI kan komma att forma, eller missleda, ett barns utveckling är några av de etiska aspekter som måste upp på agendan stort sätt i allt som byggs för och interagerar med barn. Dessutom behöver det en översyn precis som vi har lagar och läroplaner utifrån etiska riktlinjer och humanistiska värderingar. Med andra ord behöver AI-systemen utformas med en etisk ram som är lika robust som dess algoritmer.

6. Gåtan om social och emotionell utveckling

Även om AI kan fungera som ett oöverträffat pedagogiskt verktyg, kan det inte ersätta det oersättliga: mänsklig interaktion. De sociala och emotionella aspekterna av barns utveckling kräver en känslig balans mellan AI och mänskligt engagemang. Utmaningen ligger i att integrera AI på ett sätt som förstärker snarare än minskar den mänskliga upplevelsen och möjligheten till emotionell och empatisk interaktion

7. Lärarens roll genomgår en metamorfos

När (ja precis, när, inte om) AI blir allestädes närvarande i utbildningssammanhang genomgår lärarens roll en metamorfos. Lärare övergår från att vara den vise på scenen till att vara guiden vid sidan, med fokus på mer individualiserat stöd och mentorskap. Pedagogen kan troligtvis frigöra tid från det administrativa och betygstjat till att fokusera på lärandet och överlåta de förstnämnda delarna åt AI:n. Läraren som också har en individuell AI vid sin sida kommer troligtvis också kunna replikera sig själv som ett studiestöd för eleverna. De kan under och efter skoltid engagera sig tillsammans med klonen för att träna förstå och utveckla sitt lärande i en för dem bekant miljö och pedagogs stil av lärande.

Habits of mind / Vanor av tänkande

Habits of Mind teknik

"Vanor av tänkande" (Habits of Mind) refererar till vissa dispositioner eller sätt att tänka som anses vara nödvändiga för effektiv problemlösning och intelligent beteende. Dessa vanor handlar inte bara om att känna till innehåll utan om att bete sig intelligent när man inte vet svaret. Konceptet populariserades av Art Costa och Bena Kallick, som identifierade 16 vanor av tänkande som de anser är nödvändiga för framgång i skolan och livet. Se länken som startar detta inlägg för pedagogiskt stödmaterial.

Här är de 16 vanorna av tänkande superkortfattade som identifierats av Costa och Kallick:

  • Uthållighet: Fortsätta med en uppgift tills den är klar.

  • Hantera impulsivitet: Tänka innan man agerar.

  • Lyssna med förståelse och empati: Försöka se saker ur någon annans perspektiv.

  • Tänka flexibelt: Kunna ändra sig när man får ny information.

  • Tänka om tänkande (Metakognition): Vara medveten om sina egna tankar, strategier och handlingar.

  • Sträva efter noggrannhet: Kontrollera och söka precision.

  • Fråga och ställa problem: Utveckla en nyfikenhet.

  • Tillämpa tidigare kunskap på nya situationer: Använda vad du lär dig.

  • Tänka och kommunicera med klarhet och precision: Vara tydlig i uttryck.

  • Samla data genom alla sinnen: Använda sensoriska upplevelser för att vägleda beslut.

  • Skapa, föreställa sig, innovera: Tänka bortom normen.

  • Svara med förundran och vördnad: Ha en passion för lärande.

  • Ta ansvarsfulla risker: Våga sig utanför sin komfortzon.

  • Hitta humor: Se den ljusa sidan av en situation.

  • Tänka interdependently: Arbeta harmoniskt med andra.

  • Förbli öppen för kontinuerligt lärande: Erkänna den pågående resan av förståelse.

Och här kommer en fördjupad utvecklad version kopplat till pedagogisk kontext.

De sexton "Vanorna av tänkande" (Habits of Mind) utgör en komplex och mångdimensionell ram som erbjuder en djupgående förståelse av de kognitiva och affektiva mekanismer som är centrala för lärande och adaptivt beteende. Denna taxonomi kan ses som en form av pedagogisk fenomenologi, en utforskning av de inre landskap av medvetande och intention som formar och formas av den yttre världen.

  • Uthållighet: Denna vana kan ses som en form av "epistemologisk motståndskraft", en förmåga att engagera sig i en hermeneutisk cirkel av förståelse och tolkning, även när man står inför komplexa och okända problem. Det vill fundera över ens egen såväl som andras förförståelse för ett viss problem/avgränsning.

  • Hantera impulsivitet: Detta handlar inte bara om självkontroll, utan om en djupare form av "kognitiv disciplin", där man aktivt förvaltar sina kognitiva och emotionella resurser för att uppnå långsiktiga mål. Del av att kunna planera sitt liv och se hur beslut i av att förvalta besluten leder till delmål och i slutändan långsiktiga mål.

  • Lyssna med förståelse och empati: Detta implicerar en "intersubjektiv kompetens", en förmåga att navigera i det komplexa nätverket av sociala och kulturella relationer som formar vår gemensamma verklighet. Hålla flera förhållningssätt och förmåga att lyssna med empati. Betyder inte att man axlar andras bördor men man sätter sig in i en slags förståelse. Visar att man vill förstå är närvarande i samtal, lyssnar.

  • Tänka flexibelt: Detta kan ses som en form av "kognitiv plasticitet", en adaptiv förmåga att omstrukturera sina mentala modeller i ljuset av ny information eller erfarenhet. Lära av ny information förändringar runt en.

  • Tänka om tänkande (Metakognition): Detta representerar en "reflexiv medvetenhet", en förmåga att betrakta sina egna kognitiva processer som objekt för kritisk analys och förbättring. Varför tänker jag som jag gör om given avgränsning? Har mitt tänkande förändrats i ämnet är jag villig att testa ett annat perspektiv till det jag tänker om avgränsningen.

  • Sträva efter noggrannhet: Detta kan tolkas som en "epistemologisk noggrannhet", en strävan efter att förstå och representera världen så exakt och fullständigt som möjligt. Med tunga påståenden bör det finnas tunga bevis.

  • Fråga och ställa problem: Detta handlar om "ontologisk nyfikenhet", en djupgående vilja att utforska de grundläggande frågorna om existens, kunskap och värde.

  • Tillämpa tidigare kunskap på nya situationer: Detta kan ses som en form av "kognitiv skiftning", en förmåga att generalisera från en domän till en annan, att se mönster och samband som inte är omedelbart uppenbara.

  • Tänka och kommunicera med klarhet och precision: Detta implicerar en "semiotisk kompetens", en förståelse för de komplexa system av tecken och symboler genom vilka vi kommunicerar och förstår världen.

  • Samla data genom alla sinnen: Detta handlar om "sensorisk integration", en förmåga att syntetisera en mångfald av sensoriska data till en sammanhängande och meningsfull helhet.

  • Skapa, föreställa sig, innovera: Detta kan ses som en form av "estetisk intelligens", en förmåga att se och skapa skönhet, mening och värde i världen runt oss.

  • Svara med förundran och vördnad: Detta representerar en "existensiell öppenhet", en villighet att möta världen med en känsla av undran och möjlighet.

  • Ta ansvarsfulla risker: Detta kan tolkas som en form av "etisk mod", en förmåga att agera i enlighet med sina värderingar, även när det innebär risk eller osäkerhet.

  • Hitta humor: Detta handlar om "kognitiv distans", en förmåga att se det komiska eller absurda i situationer som annars kan vara stressande eller överväldigande.

  • Tänka interdependently: Detta implicerar en "ekologisk medvetenhet", en förståelse för de komplexa system av relationer och interaktioner som formar vår gemensamma värld.

  • Förbli öppen för kontinuerligt lärande: Detta representerar en "teleologisk orientering", en strävan efter ständig utveckling och förbättring, både som individer och som medlemmar av en större gemenskap.

Genom att införliva dessa vanor i en pedagogisk kontext, kan vi sträva efter att skapa en utbildningsmiljö som är både intellektuellt rigorös och etiskt engagerande, en plats där eleverna inte bara lär sig att "göra saker rätt", utan också att "göra det rätta".

Samarbete mellan pedagog från skolan och kreatör/konstnär/artist.

När en skola och en pedagog samarbetar med en extern konstnär eller människa inom den kreativa sfären, författare, musiker, regissör med flera finns det fantastiska möjligheter att utveckla ett fördjupat lärande för pedagogen och för skolans utveckling i att lära med kreativitet.

Jeffrey (2005) lyfter fram att läraren har både en personlig och institutionell dimension relaterat till kreativitet. Den personliga sfären hos läraren kan menar han ge ett starkt kreativt uttryck. Detta kan återspeglas i hur lekfull, finurlig och påhittig hen är. Och inte minst i de dialoger läraren engagerar sig i tillsammans med sina elever.

På andra sidan i ett samarbete med en kreatör representerar denna person en del av den gräns som står mellan det institutionella lärandet och det som istället kan ses som situerat lärande från något verkligt. Denna person har med sig färdighetsuppsättningar för den avgränsning den kommer ifrån. En musiker kan ha högt specialiserad kunskap i musikproduktion och sång i kör. Eller hur man spelar in musik med viss utrustning. En akvarellmålare besitter såväl en konstnärlig uttrycksförmåga för vad hen målar men även färgteknik osv. Färdigheter som kan komplettera lärares.

En pedagogs arbete inom skola bygger på en cykel av undersöka-planera-utföra-reflektion detta sker inom en reflekterande praktik (skola, ämne etc). Denna process kräver per se kreativa avgränsningar och justeringar ut efter hand för lärande.

Artistiskt arbete processen och produkten kan fungera som en modell och utbildare.

De modeller, resurser och verktyg som används under en kreativ process i en kollaboration med en kreatör utanför skolan väcker även den frågor, reflektion och kan inspirera med metod eller material till resterande undervisning om dialogen sköts rätt.

Vad kan man dra för slutsats av dessa fyra delar som Jeffrey (2005) lyfter fram i sin modell? Vi kan se det som att varje tillfälle som erbjuds är en möjlighet för en skicklig närvarande pedagog att se extensioner i sin redan kreativa yrkesroll för möjliga sätt att jobba i andra ämnen, rikta uppmärksamheten för elever mot vad de tycker är intressant, utvecklande och inspirerande för dem. Det finns med andra ord mycket att hämta för den pedagog som väljer att vaket och nyfiket vara del av en kollaboration med en skapande människa från samhället. Så nästa gång samarbete uppstår se det som en möjlighet att anteckna, reflektera och sätta in i din kontext av lärande och inte som ett tillfälle där du ska planera, få tid att göra annat. Ta med barnen ut i verksamheter, besök och se praktiker av kreativitet i deras rätta miljö. Dela erfarenheterna med dina kollegor, sprid vad som fungerar och varför kreativt engagemang kan lyfta elever, få dem att testa sitt lärande igen. Det är där du har möjligheten att bereda väg för elever att känna att de har synts och hörts i så många lärandesammanhang som möjligt.

Samarbete Rädda Barnen - Malmö Festivalen

Det var ett tag sedan jag uppdaterade lite under bloggen. Överlag så upplever jag att Instagram är den kanal där användare huvudsakligen befinner sig och det är lättast att relativt enkelt och snabbt nå ut .. oftast på språng. Hur som helst tänkte att jag ska börja skriva lite inlägg för att uppdatera vad som händer och har hänt. Tillsammans med Rädda Barnen Malmö jobbade jag under Malmöfestivalen en dag under den stekheta solen. Det blev en fantastisk dag med Barnkonventionen som centralt budskap. Något som jag också utgår ifrån och faktiskt namnet We Are Not Robots är en hyllning till. Barn är inte robotar i vårt samhälle utan små individer blivande samhällsmedborgare med rättigheter och skyldigheter.

Det blev en fantastisk dag med över 70 masker som skapades och barn som lämnade budskap på väggen till omvärlden. Bilder togs med maskerna och green screen teknik och barnen fick bilden med sig hem tack vare min mobila skrivare för ändamålet. Till skillnad från när jag är i skolor är detta mer ett sätt att möjliggöra skapande för alla under ett tillfälle. Det kostade inget att delta. Helt enkelt en form av kulturell allemansrätt!

Att öva på att få prova identiteter genom läraktiviteter.

En 6-7 åring idag kommer hem från skolan. Det regnar. Hen kopplar upp sig mot sin kompis via sin ipad eller spelkonsoll för att spela exempelvis Minecraft eller Roblox . Hen har en mobil eller startar ett videosamtal genom ipaden samtidigt till sin kompis för att kunna leka i spelets värld. Det förhandlas, det prövas roller, det förhandlas om rollerna, det byts karaktärer mellan varandra. Ord i spelet dyker upp på engelska i en situation där barnen behöver förstå vad ordet eller meningen betyder. Barnen diskuterar vägar till lösning. En utav dem kommer på att man kan ju fråga Siri eller google genom att bara säga Hej google. Barnet har en smart högtalare som interagerar. Google svarar barnet med en översättning de fortsätter spela. Det ena barnet får ett sms eller snap av en annan kompis som sett att de är inne i samma spelvärld och undrar om de skall spela. De två första barnen tycker det skulle vara kul och skickar inbjudan till deras värld. Det tredje barnet ansluter. De startar dessutom ett gruppsamtal så att alla tre nu kan prata och leka samtidigt. Förhandlingar expanderar i komplexitet så också val och beslut för att exempelvis bygga vidare på sitt värld. Det ena barnet letar upp musik och integrerar denna i spelet via en påbyggnadsfunktion i spelet. Vi har nu ett mikrouniversum av multimodalitet och flera olika kunskaper hålls aktiva i huvudet på barnen samtidigt. De stödjer varandra om någon inte klarar något eller förstår hur de skall använda något. En del artefakter som används är primära, en del sekundära och till viss del utan att veta om det tetriära. Dessutom som i exemplet med interaktionen med google högtalaren och barnet som frågar är denna artefakt/instrument inte längre något passivt sådant utan interaktiv en sk anaktant. De beslutar sig för att sluta spela och gå ut och träffa varandra för det har slutat regna. Även om det inte är särskilt långt dit så delar de sin plats med varandra genom en messenger app och kan se varandra på vägen dit var de befinner sig i relation/position till varandra. Väl på plats spelar de musik, pratar om (för att ge ett nutidsrelevant exempel) Masked Singer och diskuterar förutom vilken maskeradkaraktär som är bäst även processen om hur masken skapats. En av dem associerar till en film hen sett där personen flög och de pratar om man kan detta på riktigt eller om det har använts linor för att få personen att flyga. En av dem säger att hen tror att det är gjort med datorer. De vet inte riktigt hur men de pratar om det att de faktiskt sett en hel del klipp på Youtube där bakgrunder ändrats och att det nog är något man kan göra. Det ena barnet gör en koppling till att hen känt igen musik i ett youtubeklipp från ett musikprogram som följer med hens Ipad (garageband). Hen säger att; “man kan göra sån musik där jag har provat det, det finns gitarr, piano och konstiga ljud”. De pratar om att göra musik tillsammans någon gång. De går hem till slut.

Mitt projekt är i ett lärande sammanhang tänkt att brygga verkligheten/samhället in i ett situerat lärande/avgränsning där skolan (det institutionella sammanhanget) för mig handlar mer och mer om hur vi lär och inte bara vad vi lär. Det kan på ytan kanske med tidigare beskrivning framstå som att det jag gör enkom är "skapande skola". Men med stöd i exemplet ovan utifrån en rätt vanlig dag efter skolan i en 6-7 årings liv vill jag bestämt påpeka att min aktivitet är rätt mer komplex än så. Den är multimodal och ja den har sin ram med inslag av skapande för sina aktivitet vilket också är min specialisering. Nej den inkluderar inte flera andra aktiviteter än de som är inkluderade men varje projekt har sin sociokulturella kontext av lärande både på individnivå och för gruppen. Samtidigt är aktivitetens ram och uppbyggnad med dess avgränsning dess styrka; dvs hur fungerar green screen teknik, vad är ljud uppbyggt av och hur hänger detta ihop med exempelvis film. I båda dessa delar finns möjlighet till experimenterande både på individnivå och i grupp. Färger i greenscreen förklaras och utforskas i ett arbetsredskap genom filmklippning. Kan detta användas till annat än film? Kan det bli ett redskap en digital kompetens i ett annat sammanhang när man vill pröva att vara nyhetsankare? Berätta om global uppvärmning, sitt favoritdjur. Siffror relateras till frekvens.

Ljudvågor illustreras och undersöks. En sågtandad vågform ser ut på ett visst sätt en sinuskurva på ett annat. Varför ser de ut som de gör? Hur kan det komma sig? Ett ackord är uppbyggt av ljud, frekvens. Kan leda till harmoni i samklang med andra toner. Kan man med hjälp av enbart siffror i en digital miljö utforska hur dessa representerar musikaliska representationer. Vad händer om man flyttar midiinformation?

Hur byggs en historia. Improvisation/lek. Vad händer när man prövar olika identiteter i olika situationer ( I ett alltmer lärandekomplext modernt samhälle kommer krav på omställning och förmåga att testa och lära i nya sammanhang bara att öka. Med detta följer att situeradeidentiter och förmåga att agera i olika roller). Jag vill också poängtera att i improvisation och i pauser under projektet förekommer ju en rad stunder av "fri lek". Leken är en stor del av aktiviteten och drivet i lärandet för aktiviteten/aktiviteterna. också gett utlopp för oväntade händelser där barn växt enormt.

Mitt syfte är inte att komma in i verksamheten och bedriva en extern kurs utan ge möjligheten för barnen att genom aktiviteten använda förmågor som speglar deras externa erfarenheter i läraktiviteten. För pedagogerna del har min avsikt alltid varit att det jag gör kan skapa en dialog om metod, delmoment, förhållningssätt till att pröva genom annat uttryckssätt fortsatt kan generera lärande mellan dem själva och för verksamheten som ett stöd till lärande för framtiden.

Dramatiskt skapande. Greenscreen, maskerna och Brian Way

Enligt Brian Way, dramapedagog och medgrundare till Theatre Centre - London, har dramat tre huvudfunktioner. 

  • få direkta kunskaper
  • överföra kunskaper och 
  • berika fantasin- beröra hjärta, själ och intellekt. 

När vi i projektet We are Not Robots kommer till delen då vi skall skapa framför greenscreenen så är det enormt viktigt för mig som pedagog att se till att de som agerar på "scenen" tillåts få göra detta i en kritikfri atmosfär. Det som framställs och ageras ut skall så få göras utan kritik eller jämförelse med annat. Alla sorters känslor får finnas inget blir otillåtet. Varför är allt tillåtet då? Varje tillfälle som ges för en människa att ställa sig på en scen för att agera är ett stund då man faktiskt öppnar upp sitt känslojag för utforskande. Skulle då en lärare, oftast en förebild, skärma av eller stänga ner dessa delar riskerar man också att döda nyfikenhet och experimentlusta och självkänsla och självförtroende kan få sig en rejäl törn. Drama är en resa för den som deltar där denne förhoppningsvis själv kan lära sig av processen den deltar i. Greenscreenen och maskerna är kreativa ramar ungefär som givna situationer för improvisation. Vill man hjälpa kan man ge nyckelord eller situationer till de tekniska hjälpmedlen men inte döma innehållet och uttrycken barnet ger i sin framställning. Tro hellre stenhårt på rätten att få testa igen. Som dramaledare måste man känna ansvar för både metod och innehåll. 

brian.jpg

Rollkaraktärer

Vi bär alla på egenskaper och färdigheter. Precis som när man skapade rollspelskaraktärer till äventyrsspelen Drakar & Demoner när man var liten (eller för den skull är aktiv idag inom spelkulturen). Idag kan de som spelar datorspel av typen RPG i olika format uppleva hur deras figurer ”levlar” upp och får bättre egenskaper samt färdigheter baserat på vilken karaktär de startat med och hur de väljer att spela sin figur i den alternativa verklighet de befinner sig i. En del utvecklar styrka, en del intelligens och vishet. Andra smidighet och perception. När vi i projektet We are Not Robots tar porträttbilder efter att masken är klar och fäster dessa på sk rollformulär kan vi därefter tillskriva egenskaper och färdigheter till robotarna. Vi kan sen tillsammans börja föra dialog om hur alla behövs, kompletterar varandra och stärker varandra genom just våra olikheter. Vill man kan man gå tillbaka i tiden och titta på hur vi organiaerat oss i våra stammar och tidiga bosättningar. Vilka kompetenser och färdigheter fanns det då vad finns nu? Vill vi kan vi sen ta resonemangsmodellen hela vägen upp till FNs deklaration om mänskliga rättigheter.

Hur gör man då för omsätta diskussion till handling? Hur låter man eleverna uppleva unikhet? Lättast gör man det genom att ställa upp situationer där en grupp elever skall lösa problem genom att bilda allianser med sina alteregon i robotarna. Problem som kräver flera olika egenskaper och färdigheter för att lösa...

Något som för många barn också  förefaller som abstrakta diskussioner mellan lärare och föräldrar med sig själv i mitten är tidpunkten för utvecklingssamtal. Genom att titta tillbaka på sin karaktär kan det förhoppningsvis bli lite lättare att förstå lärare och skolvärldens syn på egenskaper och färdigheter kopplat till sig själv. Det kanske kan förankras i det man själv fått tillskriva sin rollkaraktär :). Barn söker lek och glädje och är i lite högre ålder duktiga på att hålla isär fantasi och verklighet. Att bygga bryggor mellan dessa som pedagog genom att låta barnen reflektera samt sätta ett värde på det kreativa som går att använda ”på riktigt” ger förståelse för barnet i den värld som hen blir en allt större del av. Detta ökar trygghet, självkänslan och självförtroende. 

IMG_0810.JPG

Polaroid porträttbilder

Give a man a mask and he will tell you the truth. - Oscar Wilde

Melissa Walker jobbar med terapi genom skapande verksamhet. Huvudsakligen för krigstraumatiserade soldater som lider av PTSD. I föreläsningens andra del som tar fart vid ca 6:22 min berättar hon om hur maskskapandet är den del som har haft kraftfullast påverkan för läkeprocessen. Genom att skapa och analysera resultatet får patienten hjärnans delar att bygga bryggor och därmed låsa upp det paniktillstånd som PTSD medför. Bilderna i föreläsningen berättar sitt eget språk. 

Flyttar vi över tänkande till läromiljö och mitt projekt har jag flera gånger sett barn blomstra genom skapandet av sin mask. Dels i själva skapandet av sin mask då de ivrigt börjat berätta för sina kompisar vid bordet eller för mig om vad deras robot har för känslor. Vad de tänker att deras robot kan som de inte kan (önskningar). Ibland förstärkningar av deras egna personlighet (stolthet och glädje). Och dels i delen då de bär masken och står på scenen. En del som är blyga vågar uttrycka sitt kroppsspråk på nya sätt. För andra är det första gången de vågat ställa sig framför alla andra. 

Mellisa Walker - Art Can Heal PTSD - klicka här för att komma till youtubeklippet. 

 

 

Source: https://www.youtube.com/watch?v=Qs9m8obl0A...

Fokus under lärandet

Jag förhåller mig till det barnen skapar tillsammans som en process. Och fokuset skall vara deras fokus i processen. Det är så lätt som vuxen att gå in med "slutresultats-glasögonen" på sig när man  jobbat/jobbar med barn eller själv har egna barn, när man istället borde förhålla sig till vad det är de upptäcker under resans gång. Det är snarare vad de upptäcker i detaljerna under processen som är det intressanta än om det blir en perfekt helhet eller slutresultat. Just detta är också barns stora egenskap, detaljer.  Inte sagt att man skall ha ett mål att sträva efter men var, när och hur nyfikenheten, samarbetet, motivationen och lusten är igång är mycket mer intressant att dokumentera och reflektera över. Genom att låta barnen få lov att t e x själva få fotografera och spela in ljud de hittar genom ljudmaskinerna kan de återblicka och reflektera igen över vad som hänt under processen de varit inne i. Se detaljerna på nytt och kanske se andra helheter. Nya områden kan dyka upp vad gäller förståelsen för den egna förmågan. Känslan av sammanhang stärks.