Habits of Mind teknik
"Vanor av tänkande" (Habits of Mind) refererar till vissa dispositioner eller sätt att tänka som anses vara nödvändiga för effektiv problemlösning och intelligent beteende. Dessa vanor handlar inte bara om att känna till innehåll utan om att bete sig intelligent när man inte vet svaret. Konceptet populariserades av Art Costa och Bena Kallick, som identifierade 16 vanor av tänkande som de anser är nödvändiga för framgång i skolan och livet. Se länken som startar detta inlägg för pedagogiskt stödmaterial.
Här är de 16 vanorna av tänkande superkortfattade som identifierats av Costa och Kallick:
Uthållighet: Fortsätta med en uppgift tills den är klar.
Hantera impulsivitet: Tänka innan man agerar.
Lyssna med förståelse och empati: Försöka se saker ur någon annans perspektiv.
Tänka flexibelt: Kunna ändra sig när man får ny information.
Tänka om tänkande (Metakognition): Vara medveten om sina egna tankar, strategier och handlingar.
Sträva efter noggrannhet: Kontrollera och söka precision.
Fråga och ställa problem: Utveckla en nyfikenhet.
Tillämpa tidigare kunskap på nya situationer: Använda vad du lär dig.
Tänka och kommunicera med klarhet och precision: Vara tydlig i uttryck.
Samla data genom alla sinnen: Använda sensoriska upplevelser för att vägleda beslut.
Skapa, föreställa sig, innovera: Tänka bortom normen.
Svara med förundran och vördnad: Ha en passion för lärande.
Ta ansvarsfulla risker: Våga sig utanför sin komfortzon.
Hitta humor: Se den ljusa sidan av en situation.
Tänka interdependently: Arbeta harmoniskt med andra.
Förbli öppen för kontinuerligt lärande: Erkänna den pågående resan av förståelse.
Och här kommer en fördjupad utvecklad version kopplat till pedagogisk kontext.
De sexton "Vanorna av tänkande" (Habits of Mind) utgör en komplex och mångdimensionell ram som erbjuder en djupgående förståelse av de kognitiva och affektiva mekanismer som är centrala för lärande och adaptivt beteende. Denna taxonomi kan ses som en form av pedagogisk fenomenologi, en utforskning av de inre landskap av medvetande och intention som formar och formas av den yttre världen.
Uthållighet: Denna vana kan ses som en form av "epistemologisk motståndskraft", en förmåga att engagera sig i en hermeneutisk cirkel av förståelse och tolkning, även när man står inför komplexa och okända problem. Det vill fundera över ens egen såväl som andras förförståelse för ett viss problem/avgränsning.
Hantera impulsivitet: Detta handlar inte bara om självkontroll, utan om en djupare form av "kognitiv disciplin", där man aktivt förvaltar sina kognitiva och emotionella resurser för att uppnå långsiktiga mål. Del av att kunna planera sitt liv och se hur beslut i av att förvalta besluten leder till delmål och i slutändan långsiktiga mål.
Lyssna med förståelse och empati: Detta implicerar en "intersubjektiv kompetens", en förmåga att navigera i det komplexa nätverket av sociala och kulturella relationer som formar vår gemensamma verklighet. Hålla flera förhållningssätt och förmåga att lyssna med empati. Betyder inte att man axlar andras bördor men man sätter sig in i en slags förståelse. Visar att man vill förstå är närvarande i samtal, lyssnar.
Tänka flexibelt: Detta kan ses som en form av "kognitiv plasticitet", en adaptiv förmåga att omstrukturera sina mentala modeller i ljuset av ny information eller erfarenhet. Lära av ny information förändringar runt en.
Tänka om tänkande (Metakognition): Detta representerar en "reflexiv medvetenhet", en förmåga att betrakta sina egna kognitiva processer som objekt för kritisk analys och förbättring. Varför tänker jag som jag gör om given avgränsning? Har mitt tänkande förändrats i ämnet är jag villig att testa ett annat perspektiv till det jag tänker om avgränsningen.
Sträva efter noggrannhet: Detta kan tolkas som en "epistemologisk noggrannhet", en strävan efter att förstå och representera världen så exakt och fullständigt som möjligt. Med tunga påståenden bör det finnas tunga bevis.
Fråga och ställa problem: Detta handlar om "ontologisk nyfikenhet", en djupgående vilja att utforska de grundläggande frågorna om existens, kunskap och värde.
Tillämpa tidigare kunskap på nya situationer: Detta kan ses som en form av "kognitiv skiftning", en förmåga att generalisera från en domän till en annan, att se mönster och samband som inte är omedelbart uppenbara.
Tänka och kommunicera med klarhet och precision: Detta implicerar en "semiotisk kompetens", en förståelse för de komplexa system av tecken och symboler genom vilka vi kommunicerar och förstår världen.
Samla data genom alla sinnen: Detta handlar om "sensorisk integration", en förmåga att syntetisera en mångfald av sensoriska data till en sammanhängande och meningsfull helhet.
Skapa, föreställa sig, innovera: Detta kan ses som en form av "estetisk intelligens", en förmåga att se och skapa skönhet, mening och värde i världen runt oss.
Svara med förundran och vördnad: Detta representerar en "existensiell öppenhet", en villighet att möta världen med en känsla av undran och möjlighet.
Ta ansvarsfulla risker: Detta kan tolkas som en form av "etisk mod", en förmåga att agera i enlighet med sina värderingar, även när det innebär risk eller osäkerhet.
Hitta humor: Detta handlar om "kognitiv distans", en förmåga att se det komiska eller absurda i situationer som annars kan vara stressande eller överväldigande.
Tänka interdependently: Detta implicerar en "ekologisk medvetenhet", en förståelse för de komplexa system av relationer och interaktioner som formar vår gemensamma värld.
Förbli öppen för kontinuerligt lärande: Detta representerar en "teleologisk orientering", en strävan efter ständig utveckling och förbättring, både som individer och som medlemmar av en större gemenskap.
Genom att införliva dessa vanor i en pedagogisk kontext, kan vi sträva efter att skapa en utbildningsmiljö som är både intellektuellt rigorös och etiskt engagerande, en plats där eleverna inte bara lär sig att "göra saker rätt", utan också att "göra det rätta".