Jag förhåller mig till det barnen skapar tillsammans som en process. Och fokuset skall vara deras fokus i processen. Det är så lätt som vuxen att gå in med "slutresultats-glasögonen" på sig när man jobbat/jobbar med barn eller själv har egna barn, när man istället borde förhålla sig till vad det är de upptäcker under resans gång. Det är snarare vad de upptäcker i detaljerna under processen som är det intressanta än om det blir en perfekt helhet eller slutresultat. Just detta är också barns stora egenskap, detaljer. Inte sagt att man skall ha ett mål att sträva efter men var, när och hur nyfikenheten, samarbetet, motivationen och lusten är igång är mycket mer intressant att dokumentera och reflektera över. Genom att låta barnen få lov att t e x själva få fotografera och spela in ljud de hittar genom ljudmaskinerna kan de återblicka och reflektera igen över vad som hänt under processen de varit inne i. Se detaljerna på nytt och kanske se andra helheter. Nya områden kan dyka upp vad gäller förståelsen för den egna förmågan. Känslan av sammanhang stärks.