Vi bär alla på egenskaper och färdigheter. Precis som när man skapade rollspelskaraktärer till äventyrsspelen Drakar & Demoner när man var liten (eller för den skull är aktiv idag inom spelkulturen). Idag kan de som spelar datorspel av typen RPG i olika format uppleva hur deras figurer ”levlar” upp och får bättre egenskaper samt färdigheter baserat på vilken karaktär de startat med och hur de väljer att spela sin figur i den alternativa verklighet de befinner sig i. En del utvecklar styrka, en del intelligens och vishet. Andra smidighet och perception. När vi i projektet We are Not Robots tar porträttbilder efter att masken är klar och fäster dessa på sk rollformulär kan vi därefter tillskriva egenskaper och färdigheter till robotarna. Vi kan sen tillsammans börja föra dialog om hur alla behövs, kompletterar varandra och stärker varandra genom just våra olikheter. Vill man kan man gå tillbaka i tiden och titta på hur vi organiaerat oss i våra stammar och tidiga bosättningar. Vilka kompetenser och färdigheter fanns det då vad finns nu? Vill vi kan vi sen ta resonemangsmodellen hela vägen upp till FNs deklaration om mänskliga rättigheter.
Hur gör man då för omsätta diskussion till handling? Hur låter man eleverna uppleva unikhet? Lättast gör man det genom att ställa upp situationer där en grupp elever skall lösa problem genom att bilda allianser med sina alteregon i robotarna. Problem som kräver flera olika egenskaper och färdigheter för att lösa...
Något som för många barn också förefaller som abstrakta diskussioner mellan lärare och föräldrar med sig själv i mitten är tidpunkten för utvecklingssamtal. Genom att titta tillbaka på sin karaktär kan det förhoppningsvis bli lite lättare att förstå lärare och skolvärldens syn på egenskaper och färdigheter kopplat till sig själv. Det kanske kan förankras i det man själv fått tillskriva sin rollkaraktär :). Barn söker lek och glädje och är i lite högre ålder duktiga på att hålla isär fantasi och verklighet. Att bygga bryggor mellan dessa som pedagog genom att låta barnen reflektera samt sätta ett värde på det kreativa som går att använda ”på riktigt” ger förståelse för barnet i den värld som hen blir en allt större del av. Detta ökar trygghet, självkänslan och självförtroende.
Polaroid porträttbilder