Dramatiskt skapande. Greenscreen, maskerna och Brian Way

Enligt Brian Way, dramapedagog och medgrundare till Theatre Centre - London, har dramat tre huvudfunktioner. 

• få direkta kunskaper
• överföra kunskaper och 
• berika fantasin- beröra hjärta, själ och intellekt. 

När vi i projektet We are Not Robots kommer till delen då vi skall skapa framför greenscreenen så är det enormt viktigt för mig som pedagog att se till att de som agerar på "scenen" tillåts få göra detta i en kritikfri atmosfär. Det som framställs och ageras ut skall så få göras utan kritik eller jämförelse med annat. Alla sorters känslor får finnas inget blir otillåtet. Varför är allt tillåtet då? Varje tillfälle som ges för en människa att ställa sig på en scen för att agera är ett stund då man faktiskt öppnar upp sitt känslojag för utforskande. Skulle då en lärare, oftast en förebild, skärma av eller stänga ner dessa delar riskerar man också att döda nyfikenhet och experimentlusta och självkänsla och självförtroende kan få sig en rejäl törn. Drama är en resa för den som deltar där denne förhoppningsvis själv kan lära sig av processen den deltar i. Greenscreenen och maskerna är kreativa ramar ungefär som givna situationer för improvisation. Vill man hjälpa kan man ge nyckelord eller situationer till de tekniska hjälpmedlen men inte döma innehållet och uttrycken barnet ger i sin framställning. Tro hellre stenhårt på rätten att få testa igen. Som dramaledare måste man känna ansvar för både metod och innehåll. 

Rollkaraktärer

Vi bär alla på egenskaper och färdigheter. Precis som när man skapade rollspelskaraktärer till äventyrsspelen Drakar & Demoner när man var liten (eller för den skull är aktiv idag inom spelkulturen). Idag kan de som spelar datorspel av typen RPG i olika format uppleva hur deras figurer ”levlar” upp och får bättre egenskaper samt färdigheter baserat på vilken karaktär de startat med och hur de väljer att spela sin figur i den alternativa verklighet de befinner sig i. En del utvecklar styrka, en del intelligens och vishet. Andra smidighet och perception. När vi i projektet We are Not Robots tar porträttbilder efter att masken är klar och fäster dessa på sk rollformulär kan vi därefter tillskriva egenskaper och färdigheter till robotarna. Vi kan sen tillsammans börja föra dialog om hur alla behövs, kompletterar varandra och stärker varandra genom just våra olikheter. Vill man kan man gå tillbaka i tiden och titta på hur vi organiaerat oss i våra stammar och tidiga bosättningar. Vilka kompetenser och färdigheter fanns det då vad finns nu? Vill vi kan vi sen ta resonemangsmodellen hela vägen upp till FNs deklaration om mänskliga rättigheter.

Hur gör man då för omsätta diskussion till handling? Hur låter man eleverna uppleva unikhet? Lättast gör man det genom att ställa upp situationer där en grupp elever skall lösa problem genom att bilda allianser med sina alteregon i robotarna. Problem som kräver flera olika egenskaper och färdigheter för att lösa...

Något som för många barn också  förefaller som abstrakta diskussioner mellan lärare och föräldrar med sig själv i mitten är tidpunkten för utvecklingssamtal. Genom att titta tillbaka på sin karaktär kan det förhoppningsvis bli lite lättare att förstå lärare och skolvärldens syn på egenskaper och färdigheter kopplat till sig själv. Det kanske kan förankras i det man själv fått tillskriva sin rollkaraktär :). Barn söker lek och glädje och är i lite högre ålder duktiga på att hålla isär fantasi och verklighet. Att bygga bryggor mellan dessa som pedagog genom att låta barnen reflektera samt sätta ett värde på det kreativa som går att använda ”på riktigt” ger förståelse för barnet i den värld som hen blir en allt större del av. Detta ökar trygghet, självkänslan och självförtroende. 

Polaroid porträttbilder

Kordainstitutet - Dan Lipschütz

Den "dynamiska pedagogiken" som Lipschütz utvecklat fokuserar på ett par intressanta aspekter som jag definitivt instämmer i och jobbar efter. 

Man ser enligt pedagogiken som mål att skapa harmoniska människor med bättre självkännedom och ökade möjligheter till samarbete med andra. Här är ett par citat från Kordainstitutet och Lipschütz som jag vill lyfta fram kopplat till mitt projekt:

"Utgångspunkten för arbetet har varit insikten att skapande verksamhet och gryppdynamiska processer betyder mycket för personlighetsutveckling och gemenskap mellan människor."

"samarbete med andra individer och grupper, självständighet i utnyttjandet av egen kreativitet, hänsyn till andras uttrycksbehov och förmåga att själv visa spontanitet och skaparglädje."

Genom att barnen får bygga masker från grunden finns möjligheten till spontant samarbete i själva arbetet med utformning och dekoration av masken dem sinsemellan. Detta sker dels i skolans miljö genom klasskamraterna, men faktiskt delvis också under själva förberedelsearbetet  i hemmet då de med föräldrars samarbete hittar fram till inspirationsmaterial som önskas tas med till byggandet i skolan. Den kreativa processen och skaparglädjen får därmed också en ytterligare dimension. Något som vi i läroplanen för förskolan kan se då vikten av transparens av skolans verksamhet gentemot hemmet lyfts fram.

När projektet sen går över i att hitta ljud i grupper återfinner vi samma möjlighet till samarbete. Likaså under den fria gestaltningsdelen med hjälp av Green-Screen som bakgrund. 

I och med att masken sen har möjlighet att  följa med hem kan dialogen om det kreativa som pågått och reflektionen runt detta fortleva i hemmet.

Precis som med Kordaövningar så vill jag genom mitt tema och projekt syfta till att:

• öka samarbete med andra individer och grupper

• öka självständigheten i utnyttjandet av den egna kreativiteten. 

• öka hänsynstagandet till andras uttrycksbehov

• öka förmågan att själv visa spontanitet och skaparglädje.